Döden (och hans svarta spårvagn)

En dag ska du dö.

Jag föreställer mig att döden är en ung kille med hockeyfrilla och ljusa jeans som cruisar runt i dödsriket med en svart spårvagn inredd som en mindre biosalong. När man dör åker man i den och glor på sitt liv i bioduken för att skratta, gråta och minnas.

Det vore ett bra avslut på sitt liv.

Allt pekar dock på att döden är ett slut, så tomt att man inte ens vet om det. Allt försvinner. Glädje lika mycket som sorg.

Skrämmande, kan man tycka. Trösten är att man inte ens kan uppleva det som skrämmande.

Vad tror du om döden? Är du rädd? Är Gud en central del i din tro och trösten du fyller ditt hjärta med?

Leave your thoughts in the comment section belooow.